Vägen till hjälp

Jag har under en tid inte velat skriva här, och enbart därför att jag mått så dåligt.

Nu vet jag var jag ska söka hjälpen här i mitt landsting, efter mycket efterforskningar. Så i morgon kommer mamma hjälpa mig med att ringa och fråga om det behövs någon remiss, men framförallt om de kan hjälpa mig. 

Efter mötet med läkaren den 20 oktober förra året, är det något som jag inte klarar av. Jag litar inte på att jag får hjälp och att de lyssnar på mig. Att de kommer göra som läkaren och ignorera mig.

I december fick jag en diagnos konstaterad och det är hetsätning. Då skulle en vän till familjen hjälpa mig med var man kunde få hjälp eftersom hon visste, men som vanligt svek det. Inget har jag hört inget har hänt.

Så nu hoppas jag att jag inte behöver en remiss utan att jag kan få en tid hos det psykosociala teamet här i S-viken, förhoppningen är att de kan behandla min hetsätningsstörning. Så innan veckan är slut hoppas jag på att jag vet ett svar, så jag orkar ett tag till.

Jag ska bättra mig här i bloggen också, men då jag just nu är nere vid botten med tåspettsarna och det känns långt till ytan, kan det hända att det blir sånna här glipor mellan inläggen.

Men om 1 år från nu hoppas jag vara på god väg mot ett normalt BMI, ett normalt liv med maten, men framförallt, ett bättre liv både inre och yttre.

Tyngsta timmen än så länge...

fick idag bekräftat att det är hetsätning jag har, efter att pratat några turer med Kristallen Gävle. Så nu får jag se hur det blir, hos dem får jag ingen behandling. Så nu ska mammas vännina fortsätta dra i sina trådar så får jag kanske hjälp genom beroende centrum, här. Vet inte riktigt.

Just nu har jag lämnat över allt till dem, för jag orkar som inte längre. Hoppas bara på att jag kan få hjälp någon stans i från ocks kanske jag har kommit en bit längre i alla fall.

Det tog 1 timma ungefär, med samtal hit och dit. de konstaterade att jag har problem med hetsätningar och att det inte är något om att jag är odiciplinerad.

Så får vi se hur det hela slutar, med behandlingar etc. Bara att vänta på samtalet från BC och se vad de kan erbjuda om de kan erbjuda något.

blir inget stockholm i alla fall.

Tydligen måste jag få en specialvårdsremiss från min kommun inom 3 veckor, för att få hjälp nere i stockholm mot min ätstörning. Så jag vet inte hur det blir med det nu.

Får även hjälp med att ta kontakt med beroendecentrum här i sandviken för att se om de kan hjälpa mig på nått sätt. Samt att jag kommer vara tvungen att ta kontakt med oa, eller liknande. Men nu är jag inte ensam längre. Nu har jag familj och vänner som hjälper mig, så får vi väl se hur det här går. För just nu är det lågt, och jag vet inte riktigt åt vilket håll det går.

Vi får bara vänta och se förhoppningen är att jag kanske vet lite mer i morgon.

Inga pengar kvar, vad äter ni i slutet på månaden.

Jag kommer framöver äta en massa rostbiff. Håller just nu på att portionera upp rostbiffen som jag köpt, i mellan 100-125 g påsar. Jag kommer med andra ord framöver kunna äta en massa rostbiff. Billigt var det också, 30 kr för lite mer än 600g förpackningar. Som hittat.

Har skrivit färdigt Gi texterna så de kommer att publiceras under veckan. Så kommer jag även skriva färdigt LCHF texterna. och de andra texterna.

Så det kommer lite mer texter, har lite av nervositetsblock just nu medans jag väntar på svar från SCÄ, på min egenanmälan. Samtidigt funderar jag på om jag ska köpa ett års medlemskap i viktklubb, så jag lär mig det här med att äta rätt mängder per portion. Så jag kan få kontroll över mitt hetsätande och inte överäta mellan hetsattackerna. jag kommer troligen vara tvungen att väga och mäta maten i varv resten av mitt liv, då det är en ätstörning jag har. Detta så jag inte äter för mycket men framförallt inte kommer äta för lite. Det blir en del i mitt tillfrisknande speciellt om inte scä hjälper mig, då får jag försöka kämpa själv vilket kommer bli tungt.

håll tummarna

Nu börjar det lätta lite.

Jag har nu gjort färdigt ansökan till ätstörningsenheten och ska posta den i kväll. Även om jag fortfarande känner mig osäker. Men det ska iväg. Det blir till att söka hjälp i stockholm eftersom gävleborg inte har någon hjälp för mig med hetsätningsstörningar.

Jag har nu skrivit färdigt texten om GI (gjorde några små ändringar), så nu ska den bara in på datorn och sedan ut här. Så det kommer allt eftersom. Jag hoppas ni kan ha tålamod med det. De andra texterna kommer också så småningom.

Håller just nu på att städa i ordning datorn så jag får den som den var innan allt strul med butiken blev.

Men jag vill att ni håller tummarna för mig att jag får komma dit, det är 3 månaders väntetid, men jag hoppas på att jag kan få hjälp, och livet känns inte allt för jobbigt just nu när jag vet om det. Det är bara att vänta och hoppas på att jag får komma dit så snart det finns plats. Då sätter jag mig på bussen och åker på en gång.

rätten till hjälp mot min ätstörning

Jag har haft lite bloggtorka då jag, just nu försöker finna någon som kan hjälpa mig med min hetsätning. Jag orkar inte kämpa själv längre utan sjunker bara längre ner hela tiden.

eftersom jag inte fått hjälp av mitt landsting när jag vänt mig till läkare, har jag idag en insändare i tidningen och hoppas på att jag får hjälpen jag behöver. Jag har redan fått svar från ett par, som jag sedan svarat tillbaka till, så nu får jag bara vänta och se vad som händer. Men jag hoppas på flera svar och att det finns någon som kan hjälpa mig. Jag måste få hjälp så snart som möjligt.

så just nu har jag haft torka då jag försöker finna någon som kan hjälpa mig så jag blir frisk. Att jag dessutom snart inte får några timmar av arbete på ftget känns ännu sämre, så då kommer stressen av att vara arbetslös igen och om jag får komma tillbaka eller inte. Så just nu har jag mycket att hålla i schack, så det inte slutar med att jag bara ligger där.

Men viktigaste just nu är att jag får hjälp på ett eller annat sätt.

Vad är fel på mig?

Efter mycket om och men och en riktigt resa med datorn är den hemma igen. Dock funkar den fortfarande inte hemma, på trådat nätverk, så nu ger jag upp. less på allt strul med den.

Har skrivit färgdigt lite inlägg som jag bara ska skriva in på datorn och sedan börja publicera. Så det är vad jag kommer ägna dagen åt. Så i kväll kommer det upp lite inlägg om GI kosten, tex.

Så kommer jag även vänstermenyn, eftersom jag kommit på under mina efterforskningar att överätare (compulsive eating), och hetsätningsstörning (Binge eating disorder) är helt olika saker, båda är en form av matmissbruk, men helt plötsligt blev ordet matmissbruk så mycket större.

Jag har även konstaterat att jag inte är sockerberoende på det sättet som rent sockerberoende är. Jag lutar snarare mot hetsätningsstörningen (BED). Så just nu använder jag mycket tid till att försöka finna någonstans där jag kan få hjälp mot ätstörningen. Jag behöver hjälp mot den och det har jag konstaterat nu. Nu vet jag också vad jag behöver få hjälp med. då det i mitt fall gäller all mat och inte ex socker (då är det inräknat kolhydrater, stärkelser, sockerarter). För mig spelar det ingen roll vad det är jag missbrukar med, det är bara det att får jag nått på hjärnan så är det det som gäller, även om jag i vanliga fall inte äter det.

Jag har med andra ord större problem än jag velat inse, men nu har jag gjort det och jag vet att jag inte kan ordna det här själv, jag behöver hjälp från någon men vet inte var jag ska vända mig för att få rätt hjälp. Men framförallt få en riktig diagnos, av någon som vet till 100 %.

Jag behöver jobba på mig själv och mitt förhållande till mat. Jag ska berätta mer om ovanstående missbruk, och ätstörningar och försöka reda ut skillnaderna.

Datorn borta...

Var tvungen att lämna in datorn på reparation då ett av mina nätverkskort inte funkade korrekt. Så jag tänkte bara tala om att jag kanske inte bloggar så mycekt på ett par dagar.

Nu har jag dessutom tagit reda på vad det kostar mig att få riktig hjälp, och jag kommer även dela med mig av den infon till er så snart jag skrivit färigt om sockerberoende. Jag måste försöka spara ihop runt 9000 för att kunna  åka iväg och få hjälp under 4 dagar, och för egenbehandling kostar det från 1250 kr.

har ni funderingar redan nu om priser och liknande, maila mig så berättar jag mer. Annars kommer det mer inforamtion inom kort.

när maten enbart ger ångest.

Efter läkarbesöket är det inget kul längre. Jag känner det som om jag bara gått ner mig, att det inte finns någon lösning. Mina 30 kg som jag redan gått ner det finns ingen glädje över dem längre. Jag känner mig vilsen och vet inte var jag ska ta vägen.

Jag hoppas jag kommer fixa att må bättre. Att jag ska finna hjälp någon gång. Mitt största problem i dagsläget är att jag inte har råd att få hjälp. Landstinget hjälper mig inte, då måste jag gå privatvägen och det  har jag inte råd med. Jag får i stället försöka klara det själv. Jag har klarat det själv och jag kanske kommer klara det igen.

Men den här gången känns det tyngre eftersom jag fick dörren i ansiktet igen, efter läkarbesöket. Jag hade varit nöjd om jag bara fått någon att prata med. Men det fick jag inte.

Nu är det så att oavsett vad jag än äter så får jag ångest. Jag kan inte njuta av maten. Jag känner bara ångest. Mina tankar cikulerar kring maten och vad jag ska äta hela tiden. Jag behöver få ett stopp, sluta äta och sedan återinföra maten igen. Och då rätt mat. Därför kommer jag inom ett par veckor starta en kur med modifast. Jag kommer börja med att ta bort mat helt. efter ett par veckor kommer jag börja införa maten igen, då genom att byta ut ett mål mat om dagen. Då kommer jag börja med lchf/ GI igen. Men i mindre mängder för att hålla nere intaget av kalorier men framförallt intaget av kolhydrater. Sen kommer jag lägga till fler och felr måltider. På detta sätt kommer jag lära mig äta mängden igen. Jag har problem idag med mängderna, och jag äter gärna mycket och mer. Jag överäter även fett i maten och kan äta bara för att få äta fettet (skulle jag inte lägga band på mig själv, skulle jag kunna trycka i mig 500 g rent smör per dag).

Så som ni ser så har jag lite problem med även denna kost då jag älskar att äta fett. Men jag kommer nog klara det den här gången det är sista biten kvar. Jag måste bara glömma bort hur saker smakar så jag slipper veta. Jag måste intala mig att saker är äckliga och att jag inte tycker om dem. Annars kommer det sluta med att jag börjar äta ihjäl mig igen.

Jag bad om hjälp, men fick inte det. Jag var inte värd det och vågar inte be om hjälp igen. Jag har inte råd att få den hjälp jag vet skulle kunna hjälpa mig. Jag får helt enkelt klara mig själv just nu.

Bara maten slutar ge ångest. Jag vill finna inre lycka och välmående. Då skulle jag få så mycket mer ut av livet.

vad förväntade jag mig ?

tja mötet med läkaren gick som vanligt. Ett samtal på 30 min om alla dessa olika saker man kan göra. Om att att man ska träna och räkna kalorier gärna bli med i någon sida som viktklubb.se eller liknande.

Sammanfattat: Ät mindre, gärna inget alls.

Så ja det blev som vanligt helt enkelt, man får ingen hjälp. Det possitiva sa han att när jag är 50 kanske jag har nått mitt mål och gått ner i vikt också, annars kanske jag har accepterat det.

ska ta hunden och gå hem. Orkar inte jobba idag, så jag har sjukanmält mig. Men i morgon ska jag till jobbet.

men nu vet jag det att det är som när jag var yngre man får ingen hjälp.

tänkte bara tala om....

att jag fortfarande lever, men har inte hunnit skriva då mina nerver ligger utåt, och jag jobbat mest hela tiden för att inte låta nervositen inför i morgon ta över mig.

I morgon kväll när jag kommer hem ska jag berätta hur det gick hos läkaren och vad det är för behandling jag kommer att få. Så förhoppningsvis kommer det här gå vägen och jag kommer på fötter igen snart.

Men ha tålamod med mig, i morgon är nerverna på plats igen, då mitt första besök är över.

(dessutom är jag ledig i helgen, jag tänker inte jobba denna också, utan bara vara hemma och njuta och mysa i nya lägenheten).

läkarhjälp för mitt missbruk.

Nu harjag pratat med vårdcentralen, och på tisdag den 20 oktober, kl 10:45 har jag läkartid.

Sköterskan jag pratade med konstaterade att jag nog behövde ha en läkarrådgivare med eftersom jag har kunskapen med att gå ner i vikt (har ju gått ner från över 115 kg). Men att det nu av någon anledning börjat vända och gå uppåt igen.

Ska leta fram mina provresultat om jag inte hittar dem så får de hämta ut dem då när jag är där. Så nu får vi se vad de finner ut av att göra för att få lite resultat.

Jag måste vända cirkeln nu innan det går åt hällskotta igen.

Så på tisdag får vi se hur det ser ut, vad han än säger är det bara att göra det. Nu får jag stödet av sjukvården också och jag tror nog att det kommer gå så mycket bättre då.

Dags att be om hjälp

Jag har insett nu att jag måste få hjälp om jag ska klara mig ur den här omgången med matmissbruk.

Så nu i veckan är det dags att ringa sjukvården och boka tid med läkare för rådgivning och hjälp med en plan för mig.

Visst de kanske går efter kostråd jag inte följer i vanliga fall. Men jag måste få någon form av hjälp och då får jag helt enkelt vända mig till sjukvården. Jag är tvungen ifall jag inte vill gå upp mera.

Jag har ett missbruk och det sitter djupare än jag i dagsläget kan ta mig ur på egen hand, och mitt stöd som jag har annars har också konstaterat att nu är det nog dags i alla fall.

Kanske det funkar bättre om jag får fasta ramar att följa och någon att rådfråga. Men framförallt jag får förhoppningsvis chansen att lära mig äta normalt igen.  Även får jag hjälp med mitt beroende också (om jag har tur).

Varför först nu, för jag känner att jag inte klarar den här omgången själv, då jag har så mycket runt om som strular.

Varför det dröjt till nu? För att jag tidigare i mitt möte med sjukvården angående detta inte fått någon hjälp, så jag gör detta egentligen av rädsla, men rädslan för min egen ohälsa är större. Jag känner själv att kroppen inte mår bra av min övervikt och det sliter på mig. Trotts detta lyckas jag inte gå ner i vikt, så då får jag helt enkelt be om hjälp i stället.

Så jag måste helt enkelt be om hjälp, jag har insett mina brister och utan "medicinsk" hjälp kommer detta stjälpa. jag måste helt enkelt vända mig till vården och få min sjukdom behandlad.

Ett pluss för er är att jag kommer fortsätta skriva i alla fall. Men ni får följa mig och min tid i vården också, så får vi se om gävleborg har något att erbjuda mig som gör mig frisk.

Jag kommer även skriva mer om allt jag skriver nu. Och texterna om matmissbruk och sockerberoende är snart färdiga.

Så de länkar som inte fungerar till vänster i menyn kommer snart upp och fungerar igen.

mitt matmissbruk och mitt shoppingberoende

under den här tiden som jag varit utan internet har jag som tidigare sagt, haft ett återfall i mitt beroende. Det är inte helt återställt ännu, men på god väg vill jag tro. (det är svårt att veta exakt, då jag lever med både mitt beroende och mig själv).

Det här återfallet började med att jag blev ordentligt förkyld (inte svininfluensan), men jag var snorig och hostig och hänig. Min läkare undrade om jag åt något godis eller liknande, då min kropp behövde sockret enligt dem. (för att kunna bli frisk). SÅ här i efterhand låter det helt vanisinigt. Men jag var ju på  på en gång. Rena drömursäkten blev det, så jag började äta godis igen, nu var det helt plötsligt ok att äta godis. (inte sa jag åt dem att jag är både sockerberoende och matmissbrukare). I och med det här kom jag samtidigt (så här i efterhand) på mig själv och mitt shoppingberoende.

För en matmissbrukare är inte shoppingberoendet shopping av saker som tex kläder, skor och väskor. Nä. Vi shoppar mat och sådant vi kan stoppa i oss även om vi inte behöver det. handlar vi mat kommer det alltid med flera godissorter och gärna en massa läsk. Vi står där i kassan och låtsas att vi pratar i mobilen med någon och kollar av en sista gång så vi fått med oss allt vi behöver till "familjen" där hemma. Trotts att vi ska ha allt själva. Så kan vi glida in i nästa butik som ligger brevid (efter att vi först lagt in sakerna i bilen givetvis). Där inne köper vi ännu mer med godis eller liknande.

Jag har konstaterat att jag under den senaste månaden har haft just detta beteendet. Jag har låtit mitt shoppande skeena iväg på saker som jag idag inte har en aning om vad det är för nått. Allt är dessutom slut.

Tankeställaren fick jag när jag var och pantade flaskor inför flytten. Det blev 52 kr i små 50 cl flaskor. Alltså 500 kr på lite mer än 1 månad, och det var bara i läsk och vatten. Detta gav mig en tankeställare och inför denna måand ska jag göra en budget för hur jag ska leva. Dessutom är det totalt förbud för mig att köpa läsk och vatten. Vatten har gått bra än så länge, men cola har jag börjat med något som jag nu jobbar på att sluta med igen. Sen blir det vanligt kranvatten för min del.

Men det märks att mitt missbruk även skapar ett enormt shoppingberoende som gör att min ekonomi skenar iväg. Nu har jag gjort en budget och ska inte storhandla igen förrens all min mat hemma är slut. Fram till dess kommer jag äta upp det jag har och sen börja handla varje vecka. Då handlar jag efter en veckoplan och då har jag en veckomeny.

Jag tror att jag kommer få kontroll över det här. Jag har lite stöd och hjälp och ska se till så jag får ännu bättre kontroll på min ekonomi. Tyglar jag mig bara när det gäller detta kommer resten gå vägen. Men man får ta ett steg i taget.

Nu har jag även börjat lägga om kosten igen utefter rekomendationerna för sockerberoende. Jag tar ett steg i taget. Kosten liknar lchf, dock har jag ett matmissbruk där jag överäter fett,vilket gör att jag kommer vara tvungen att minska på det också.

Just nu skriver jag på kostsätten och lite andra texter så inom kort kommer det mer information om rekomendationerna och hur det gör uttryck i personen. jag ska även försöka skriva mer om mig själv och mitt misssbruk, så ni får se hur det kan vara, och varför kanske någon i din närhet beter sig på just det sättet.

Matmissbruk och dålig ekonomi...

Här är en kombination som de flesta matmissbrukarna lever i. De har dålig ekonomi, inte nödvändigtsvis till följd av  matmissbruket, men det kan vara en triggare.

Äter du mycket halvfabrikat och färdigmat, är risken stor att du utvecklar ett missbruk. (Jag har gjort det). Nu när jag tex har haft ont om pengar så har jag köpt 2:a sortering från sommarjobbet vilket resulterat i hög andel kolhydrater i form av främst vetemjöl.

Annars brukar jag köpa mycekt halvfabrikat som tex köttbullar (de billigaste). De brukar också innehålla mycket kolhydrater då de fylls ut med vetemjöl eller liknande för att kosta mindre att tillverka.

Så många som hamnar i matmissbruk gör det till följd av tex dålig ekonomi.

Dessutom gör den dåliga ekonomin att man har det svårare att ta sig ur missbruket, då varor som tex pasta är billiga basvaror eller pulvermos och liknande. Många har inte råd med annat än en smörgås på  kvällen som fika  och barnen äter skolmaten på dagen.  Detta är vardagen för många.

Men sen kan det vara tvärt om också, har ni mycket pengar blir det lätt överkonsumtion av allt möjligt. Det dyra exklusiva, och det ska spenderas och konsumeras mycekt av det då man kanske inte har pengarna kvar för evigt. Då passar man på och sen när man får en minskning i ekonomin kanske amn fortsätter konsumera på detta sätt. Det blir liksom en ond cirkel.

Att pengar och ekonomi är en av våra största stress framkallande saker hjälper inte heller. När vi blir stressade så är det många som släpper på trycket genom att äta eller svälta. Matmissbruk hänger ihop med mycket i alla fall för mig.

Så här är det för mig i mitt missbruk. Jag vet att många har det som mig.

Just nu har jag inte den bästa kosthållningen. Jag kämpar mot detta som blivit min onda cirkel, och jag tar mig uppåt sakta men säkert. Viljan finns men den inre styrkan är inte lika stark som för ett par veckor sedan. Dock vänder jag på det nu sakta men säkert. Jag vet vad som triggar mig och vad som triggade igång detta beteende, nu ska jag bara vända på det. Lättare sagt en gjort. Men med tålamod kommer jag över det snabbare än snabbast och om en vecka räknar jag med att vara på rätt bana med kosten igen. Jag tar ett steg i taget. För mig är det största problemet, vitt mjöl och socker.

Att kämpa mot ett missbruk är svårt men med tålamod och viljan vet jag att jag kommer besegra det. Jag har mina upp och ner nu som då, och det är en del av processen. Troligaste är att jag kommer vara så här resten av mitt liv. Hur stora toppar och dalar jag skapar handlar nog mest om att jag måste skapa en balans, där det inte händer så ofta eller så kraftigt.  Jag måste finna min balans, och det krävs viljestyrka och tålamod.

RSS 2.0
Hetsätning
Sockerberoende
Överätning
Anorexi
Bulimi

Matmissbrukare
Sockerberoende
LCHF
GI
Låg Kalori dieter
Tallriksmodellen
Övriga

Recept (mina favoriter)
Kokböcker
Bloggar
Hemsidor

Kost
Häsla
Träning
Missbruk
Anhörig/Medberoende

Livsmedel
Kryddor & Örter
Kosttillskott
Vitaminer
Mineraler
Livsmedelsintolerans
Övrigt

Kostersättning
Tabletter
Operationer (en sista utväg)