Jag har under en tid inte velat skriva här, och enbart därför att jag mått så dåligt.

Nu vet jag var jag ska söka hjälpen här i mitt landsting, efter mycket efterforskningar. Så i morgon kommer mamma hjälpa mig med att ringa och fråga om det behövs någon remiss, men framförallt om de kan hjälpa mig. 

Efter mötet med läkaren den 20 oktober förra året, är det något som jag inte klarar av. Jag litar inte på att jag får hjälp och att de lyssnar på mig. Att de kommer göra som läkaren och ignorera mig.

I december fick jag en diagnos konstaterad och det är hetsätning. Då skulle en vän till familjen hjälpa mig med var man kunde få hjälp eftersom hon visste, men som vanligt svek det. Inget har jag hört inget har hänt.

Så nu hoppas jag att jag inte behöver en remiss utan att jag kan få en tid hos det psykosociala teamet här i S-viken, förhoppningen är att de kan behandla min hetsätningsstörning. Så innan veckan är slut hoppas jag på att jag vet ett svar, så jag orkar ett tag till.

Jag ska bättra mig här i bloggen också, men då jag just nu är nere vid botten med tåspettsarna och det känns långt till ytan, kan det hända att det blir sånna här glipor mellan inläggen.

Men om 1 år från nu hoppas jag vara på god väg mot ett normalt BMI, ett normalt liv med maten, men framförallt, ett bättre liv både inre och yttre.