Känner mig lite filosofisk idag.

Och faktiskt står jag vid ett vägskäl.
Tänk er att du kommer fram till en korsning svänger du vänster kommer du på en rak asfalterad väg. Den är väl utbyggd och du vet vart den går, du vet vilka som gått på vägen före dig. Det är en trygg väg som många tycker att du ska välja, eftersom så många innan dig har gått där.

Rakt fram ligger en skogsväg. Den är använd genom åren men är lite krokig och du ser inte lika klart framför dig hur den slutar, utan slutet ligger lite i dunklet. Du kan fortfarande snubbla på rötter och göra nya saker. Inte lika många har gått på denna stig så det finns hinder, och slutet är inte klart.

Till höger har du en stig som är liten den är snårig och inte upptrampad. Du ser inte slutet på vägen, du vet inte var den bar av, eller hur vägen är att ta sig fram på. Den kan vara krokig, det kan gå uppåt och neråt. Ingen har gått på denna väg ännu. Tar du klivet ut på denna väg bär den av någonstans där du inte vet hur livet tar sig. Men du kan forma stigen själv och du kan göra avstickare från den. Men du kommer nå fram till ett slut, du vet bara inte hur det slutet ser ut.

Hur ska man göra vilken väg ska man ta. Just nu står jag inför ett liknande vägval och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare om jag ska följa tryggheten eller vara lite Wild and crazy och ge mig av på någon av stigarna. Jag är dock lite nyfiken på den sista igenvuxna stigen där jag kan få forma mitt egna slut. Jag måste bara välja en stig och följa den resten av vägen. Just nu står det nog för den igenvuxna mer osäkra stigen, där det inte finns någon riktlinje för hur jag ska ta mig vidare. Fylld med äventyr och utmaningar.

Jag ska följa den och sen får jag se var den slutar och var jag kommer hamna.