Jag har under veckan lärt mig ett nytt ord Carboholic. Vad är det? Jo jag är en carbaholic och det har jag lärt mig denna vecka.

Det är som att vara alkoholist fast när det gäller kolhydrater och stärkelser. Man är helt enkelt beroendes av dem.

I måndags föll jag nästan i kolhydratsträsket, och det var inte bara godis, det gällde, jordnötsringar också bara för att nämna något.  När jag börjar kan jag inte sluta förrens det är slut. Jag kan bara inte.

I onsdags hade jag frossa, illamående och huvudvärk. Mycket på grund av abstinensen att inte ge kroppen mera. Många säger att det bara är att bita ihop och inte ge sig, att suget försvinner efter ett tag.

Jo det stämmer om man inte är carboholic. Då försvinner inte suget, det är där jämnt, en längtan att få den där måbrakänslan man har under tiden man äter kolhydraterna. Det är ett sug som ständigt pockar på och försöker lura dig ner i fällorna. Ändå ser jag mig själv som stabil i mitt missbruk. Jag tar mig ur och har de tändå under kontroll. Jag låter det inte ta kontrollen över mig längre som det gjorde förr, då jag inte kunde sluta äta på flera dagar och sprang till affären för att köpa hem mer att fylla på. Nu var det att jag egentligen som ni nog skulle säga åt som vilken annan människa som helt. Jag åt godis och jordnötsringar, men det kan vara farligt för mig då jag kan trotts stabilitet få återfall som varar längre.

När jag hade det som värst märkte jag det själv främst på det där psykiska suget. Jag kan ha ätit mig mätt till och med övermätt, men suget kommer ständigt tillbaka.  Jag kan vara i paltkåma och ändå villja ha typ chips och godsaker, eller ännu hellre en stor tallrik med pommes. Även om jag bara åt små bitar och inte mycket var jag redan såöverfull att jag lika gärna kunde spy upp det.

När jag dessutom äter kolhydrater, blir jag trött och orkeslös. Tappar mer eller mindre livslusten. När jag sedan ska avgifta mig själv, får jag som sagt frossa, migrän och fysisk smärta i kroppen. Detta är den största anledningen till att jag i dag äter en mer LCHF inriktad kost. Den har hjälpt mig mot både suget och det sätt jag äter på.

Det enda sättet för mig att komma över detta är att verkligen bestämma mig ordentligt annars kommer jag inte klara det.

Även F har börjat inse hur djupt det sitter i mig, så jag får stöd därifrån. Det är fuktansvärt att känna sig så maktlös som man gör när man faller ner i en grop. Mycket av detta tror jag också att jag har fått efter min ätstörning hetsätning, som jag också har liggandes latent. Men ju mer omgivningen inser och börjar acceptera hur det ligger till, blir det också lättare att leva med detta som faktiskt är ett beroende, ett missbruk.

Jag har med andra ord en del att kämpa med som "nykter" carboholic. Jag kommer aldrig kunna gå tillbaka till det liv jag levde förr. Gör jag det kommer jag troligen fastna och så får jag lov att börja om igen. Det är bara att försöka samla ihop sig mentalt och leva en dag i taget. Jag arbetar aktivt med att itne falla ner i träsket igen, visst händer det att jag kan sitta och äta kolhydrater en kväll, för att få "känslan" av att vara normal. (detta är också ett tecken på missbruket). Men jag låter det aldrig gå så långt som det en gång gjorde. Jag kommer alltid leva med detta missbruk och det är en ständig kamp. Men jag ska vinna över det här på ett eller annat sätt. Jag vet att jag är tillräckligt stark i mig själv för att klara det.

Jag måste sätta fokus på min hälsa, ju mer jag går ner i vikt dessto mindre risk för sjukdomar har jag. Det gäller bara att ta sig dit, och överkomma sina hinder på vägen. Försöka hålla humöret uppe och ständigt vaka över tecken hos sig själv så man kan övervinna dem innan  de är där.

Jag har inset med mig själv att jag har ett problem med kolhydrater, några säger carboholic, andra kallar det bara kolhydratsberoende. Det är inte som det en gång var, men det kommer alltid vara en del av mig, även om jag idag är "stabil". Även jag får svackor och det är något du får ta. Jag har lärt mig att kontrolera dem när de dyker upp och jag har lärt mig besegra dem.

Gjorde några små frågor man kan ställa sig själv inom området för att se om man själv lider av det.

Hur vet jag att jag är carboholic.

1. När jag börjar äta kolhydrater, måste jag fårtsätta tills det är slut
2. Jag överäter ofta eller i perioder.
3. Trots fysisk mättnad, vill psyket ha mat eller godis
4. Jag blir slö av kolhydratrik mat
5. jag blir irriterad
6. humörsvängningar
7. koncentrationssvårigheter
8. Sömnproblem
9. oro
10. När jag slutar upp får jag frossa, kramp, migrän.

Detta är bara några av de problem jag upplever när jag äter kolhydrater. De blir mindre men inte borta helt. Troligen kommer det aldrig försvinna man måste bara lära sig att balansera det goda och det onda. Göra det möjligt att leva tillsammans med beroendet.

 Men för att klara det behöver jag stressa ner lite och helt enkelt ta en dag i taget.

Dock ska sägas att jag är frisk i annat fall om man inte räknar med fallgroparna som kommer, nu har jag bara fått ett namn på det jag har/haft. Jag ser mig själv som "frisk", fast jag trillar dit ibland, 100% fri kan man aldrig bli, men man kan lära sig att kontrollera och det jobbar jag med dagligen.Man leva  i en stabil nykterhet. Hur ser jag mig som stabil. ? Återfallen sker 1 max 2 gånger var 6:e månad. Nästan jämnt nä rjag upplever stor stress eller något psykiskt påfrestande.