Jo det har det sen igår.

Först hittade jag mina utemöbler som ajg kommer köpa i slutet på månaden (då ska ni få se bilder).

Jag ska börja om med min sockeravgiftning (har ätit både godis och äppelpaj, dock inte på jobbet).

I går fick jag meddelande av Forsa folkhögskola att jag får komma på intervju. Om jag inte kan komma går min plats till någon annan, så då har jag goda chanser att komma in i år, här kommer dock ett stort MEN.

I samma ögonblick som jag öppnade brevet och läste det, dök frågan upp i mitt huvud. "Är jag reda ännu?". Jag har sovit på saken och frågan gnager ännu.

Jag känner mig inte helt 100 % redo att ta det steget, så jag tänker faktiskt tacka nej denna gång och ge den platsen till någon som är redo. Jag kan söka igen nästa år, eller året efter. Men jag vil vara 100 % redo när jag öppnar brevet. Jag vill vara nervös för att jag inte kommit in när jag öppnar brevet. Nu var jag inte det. Jag kände på mig att det var till mötet för intervju. Men jag är INTE redo för detta ännu. Jag känner det nu.

Så i stället kommer jag försöka jobba ett år till. (eller vara arbetslös). Men jag vill verkligen vara redo för det ansvar jag tar på mig genom att bli beroende terapeut. Så fram till dess kommer jag fortsätta arbeta med att skriva om de sakerna på bloggen och jobba med min självkänsla. Då kanske jag är redo nästa gång jag söker. Men jag vill fortfarande gå skolan och bli beroendetearapeut för att hjälpa andra.  (kanske har jag jobbat ett tag också så jag har lite sparkapital med mig till skolan dessutom).  kanske gör jag fel val nu, vem vet....

Jag kommer även om en vecka börja med tolvstegsprogrammet till 100 %. Jag känner attjag vill ha det stödet, nu när jag kommit så långt. Jag ser mig själv som frisk från min överätning och hetsätning. Men tendenserna finns kvar, och de behöver jag ha stödet med att få bort. Så även med sockerberoendet som är väldigt pockande. klarar jag mig under sommaren är jag riktigt nöjd. Nu börjar allvaret.

Så nu vet ni att jag kommer inte bli beroende terapeut ännu. Om inget otroligt händer innan sommaren är slut. Jag kommer fortfarande kunna bli det när jag har blivit 26. (då har jag haft ett helt år extra på mig att känna efter om det är det jag verkligen ska göra.

I och med dessa planer kommer jag även fortsätta att utveckla min affärsplan och affäridée så den blir starkare. Då kanske jag dessutom kan göra det jag vill göra med min utbildning.

Fram till dess hoppas jag på att jag får fortsättning hos Procordia foods och deras fabrik i Hofors.
Från denna vecka finns de produkter vi säljer i eran mataffär. (äppelpajen kan jag säga är riktigt god, och jag åt andra handssorteringen som vi får köpa hem från jobbet).