Jag har fått en förfrågan om det här med varför jag slutade med att räkna kalorier.

Det är ganska enkelt faktiskt. För mig som har haft anorexi har jag jätte lätt för att börja skära ner på kalorierna så mycket att jag knappt äter. När jag började fokusera för mycket på maten, märkte jag och min familj av tendenserna och innan det var för sent kände jag att det var bättre att sluta. Jag vill inte rikser att jag börjar skära ner på kalorier för mycket då jag vet hur dålig jag blir. Hur lätt det är att "trilla" dit igen och börja svälta.

Därför valde jag att efter två veckor med att räkna kalorier så slutade jag. Jag började helt enkelt fokusera på maten för mycket.

Hur gör jag i stället då?

Jo jag äter och äter långsamt. Lägger ifrån mig besticken mellan tuggorna. Dricker ett glas vatten mellan tuggorna och känner efter. Är jag fortsatt hungrig eller inte. ?

Blir jag sugen på något lite senare kan jag ta det utan att det gör något. För jag äter för att tillfredställa mitt fysiska behov. Detta är något som jag dessutom berättar för mig själv så ofta jag kan, så det sätter sig djupt i mitt undermedvetna. Det är en lång prosess, men något som jag har kontroll över. Något som gör att jag kan slappna av och fokusera på annat.

Att jag nu för tiden (efter min viktminskning), känner mig snygg och har bättre självkänsla gör det hela mycket lättare. För mig har jag i stället för som när jag var normalviktigt, haft en övervikt. Och kan nu glädjas åt min viktminskning. Dessutom har jag insett att jag ska gå efter mitt BMI. Jag har tagit bort alla förebilder som varit för smala. Jag har bytt dem mot snygga normalviktiga förebilder, men även överviktiga. På så sätt har jag kommit viare i mitt arbete med mig själv.

Sedan kan jag tala om att ni som läser min blogg. Även om ni inte skriver en kommentar vet jag att ni läser och det hjälper jätte mycket. Då har jag även om jag inte vet det något som stöttar och följer mig. Någon som litar på att jag klarar det här och det ger mig ännu mera viljestyrka. Det ska ni ha ett Jätte stort TACK för.

Jag hoppas dessutom på att i höst få börja beroende terapeut utbildningen i Forsa. Jag vill verkligen jobba med detta på ett eller annat sätt, för att stödja både anhöriga och de med missbruken. (jag säger missbruk även om anorexi och bulimi). Det är också et mål som gör att jag klarar av den balansgång som jag fortfarande går på. Men jag har snart klarat 3 år som frisk, och det är enormt bra gjort för min del . Det kan inte bli svårare har jag intalat mig. Det kan bara bli lättare. Jag arbetar med mig själv så ofta jag bara kan. Nu har jag även börjat lära mig att säga Nej när ja gbörjar ta på mig för mycket.

Jag har helt enkelt tagit kontrollen över mitt ätande, och har nu börjat ta kontrollen över andra delar av mitt liv.