Självklart är vi alla olika och som jag plumpt skrev i mit tidiga inlägg skrev jag ALLA barn. Det är fel. Det är INTE alla barn. (blev bara dåligt formulerat av mig, tack för att du påpekade det för mig Anna - Annas blogg).

Vi är alla olika biokemiskt, det är vi från födsel. Vi reagerar olika på olika saker, vi föds i olika miljöer och vi lever olika liv. Detta startar vi med redan som barn. Vissa barn blir stirriga av socker, andra blir det inte.

Endel blir matallergiker och andra inte.  Några blir tjocka och andra smala. Vissa utvecklar beroenden, alkoholism, ätstörningar. Några utvecklar olika beroenden, eller stananr på vägen att bara missbruka mat , medans andra riskerar att få både droger alkohol och allt annat också. De är itne sämmre människor för det utan förtjänar alla samma hjälp. Vi har alla förutsättnignar för att göra dessa, några har dock lättare för att göra det än andra.

De kostråd som svenska livsmedelsverket tagit fram för våran kosthållning är skapade efter en mitt emellan person, någon slags medelmänniska. Det de inte gjorde var tt ta hänsyn till de stora skillnaderna som finns hos människor och maten vi äter. 

Jag blir tjock av viktväktarnas strikta kost, men står stilla med lite kolhydrater och mycket fett. Andra har det percis tvärtom. Jag har dessutom utvecklat ett starkt sockerberoende (helt på egen hand faktiskt, för tydligen var jag inte en godisråtta under mina första barnår).

Jag kan se smala tjejer på stan som verkligen vräker i sig hamburgare och godis, och glass utan att gå upp ett gram. (även dem som verkligen skriker efter hjälp att gå upp för att de helt enkelt inte kan).

Med de matråd som finns och utvecklas idag tas ingen hänsyn till människans olikheter. Man gör ett som alla ska hålla, trotts att för vissa leder det till fetma, och andra undervikt. Detta gälelr även för barns mat i skolan. Men där är ekonomin annorlunda och det kan vara svårt att göra en individuell anpassad kost efter alla barn).

Men jag har mött dietister som gett råden efter svenska livsmedelsverkets normer, till överviktiga, utan att det har haft någon effekt. (det vanliga man får höra då är att man är lat och fet och odiciplinerad). För det som de säger kan itne vara fel. man KAN inte gå upp i vikt av de kostråden.

Något som dock gör mig glad, är att just detta har börjat komma fram mer och mer, och det börjar bli mer accepterat. Det blir fler och fler dietister som spettsar sin kompetens med andra råd än just kostcirkeln. Sammhäller har börjat få upp ögonen för olikheterna hos människan. Kanske en dag kommer vi att kunna må bra allihop  och leva de liv i vill utan att få dörren igenslagen i ansiktet. Det är vad jag ska jobba för när jag är färdigutbildad.

Respekten för att varje människa är unik. Lyssnar man på dem vet man hur man kan hjälpa dem bäst.

Ingen människas rop på hjälp är för litet, alla har rätt till samma hjälp oavsett hur stort problemet är.

Respektera det unika i era medmänniskor.