Jag har fått frågan hur jag hamnade på 115 kg plus, helt ärligt vet jag inte till 100 % men jag vet vad som troligast är orsaken eller det är flera olika orsaker till det. De flesta i familjen vet inte om detta, men jag kan nog berätta det för er allihop.

Jag har alltid varit mullig, aldrig fet som jag var innan mitt 20 kg´s ras. På bilderna från när jag var liten ser man en ung tjej som faktiskt ser normalviktig ut. Jag hade lätt att få vänner och var öppen och frammåt. Jag var som vilken anna unge som hellst, jag var ständigt ute med kompisar och trivdes. Men så flyttade vi och jag började bli äldre. Blev rundare med åren och ja när jag gick i 7:an hade jag blivit tjock, tror att jag var runt 165 cm lång då men jag vet att jag vägde 75 kg. Då var jag som sagt var tjock. Detta efter mobbing från lärare och svek från vuxna.
Dock hade jag vänner som under den perioden stod brevid mig och som jag tyvärr tappade kontakten med pga flytt. Vi flyttade för att jag skulle slippa mina demoner till lärare och det slapp jag.Under det första året efter flytten gick jag ner till 65 kg och min skolsyster sa att jag var normalviktig igen.  Vi trodde det skulle bli bättre och det var det under några år, men så vände allt.

Vi fick några år med oroligheter och obehag och mammas skilsmässa (för deras skull säger jag inte mer om det).

Under gymnasietiden när jag levde mitt upp i allt som gjorde mig dålig eller gjorde att jag började må ännu dåligare, började jag gå upp i vikt.Inte hjälpte det nog heller att jag gick hotel och restaurang programmet heller. Under gymnasietiden gick jag upp till 95 kg och hade den vikten på min student.

 Efter gymnasiet fick jag ett jobb och den sommaren gick jag ner nästan hela min övervikt, men bara nästan. Sen blev jag arbetslös och fick ångest över vad jag skulle göra. I brist på annat fick jag rådet av arbetsförmedlingen att börja studera. Så jag sökte och kom in (i efterhand ångrar jag utbildnings valet men inte studietiden pga vänner och familj jag fick, men jag vill inte jobba inom restaurang på det viset).

Men som sagt. Jag flyttade till Umeå fick en massa nya vänner och helt nya rutiner på studieorten. Jag började må bra trodde jag det kändes som om jag levde. Från det året bestämde jag mig för att det förflutna existerar inte längre de är döda finns inte, helt borta. Jag nämnde det bara för ett par nära vänner, de andra vet bara att mamma är skild sedan flera år tillbaka när jag var liten och gick i 3:an på lågstadiet.. Så kan det fortsätta vara.

(fortsättning följer:)