Hur allt började.....3 (sista delen)

När min pojkvän och jag separerade och blev särbor trodde jag att mitt liv skulle förstöras, jag grät i ett halvår känndes det. Jag var också orolig jämnt. Men jag åt regelbundet nu dock utan överdrift. Han visade att han fanns kvar och stöttade. Men jag vågade aldrig berätta vad vågen hade sagt när jag ställde mig på den dagen efter att jag flyttat ner den 25 augusti 2007 jag vågade aldrig berätta att den sagt 115 kg. Men det fick mig att bestämma mig för en ändring. Men jag kunde inte banta med risk för att hamna i anorexi träsket igen, den risken kommer alltid finnas och jag kommer aldrig bli riktigt frisk från det. Däremot började jag gå en massa med hunden, så snart jag hade tråkigt var vi ute och gick. första året bara genom att vara ute och gå gick jag ner 20 kg. Jag var så lycklig och det sporrade bara att fortsätta. Jag åt som jag började, men använde min stegräknare flitigt och kollade alla mina steg. Jag ökade helt enkelt på motionen, minst 15000 steg / dag och kilona rasade. (jag hade ännu inte lagt om min kost, bara lagt till motion)

I dag har jag lagt om kosten och än så länge gått ner ytterligare 10 kg. Jag mår mycket bättre av att veta att mitt förflutna är begravt och behöver inte komma upp om inte jag tillåter det. Jag mår idag bättre psykiskt, men kommer nog aldrig bli helt frisk, däremot är det inget som står i min väg längre. Jag har börjat lära mig att hantera det som kommer och är förberedd.

Under hela den här tiden har jag haft någon som hjälpt mig och stått ut även om han själv inte varit hel på insidan och jag kommer alltid vara tacksam för att han gjort det. I efterhand funderar jag på hur många gånger som jag känt mig orättvist behandlad av honom och det egentligen inte varit så. Kan jag verkligen lita på att allt som hänt är sant? Eller har det varit ett trick i mitt huvud. Jag skulle kunna säga att jag är frisk idag men det skulle vara en stor lögn. Jag kommer aldrig bli frisk vissa sår läker aldrig. Däremot är jag medveten om att det som hänt har hänt, och ska inte göras om. Jag är ändå lyckligt lottad jag har tagit tillbaka mitt liv och är på väg åt rätt håll. Sakta men säkert för att inte hamna i demonernas värld igen. Mycket tack vare kosten och mycket tack vara vikt nedgången..

I dag kan jag se på en framtid som är ljus även om jag ibland blir less för att jag inte har ett fast arbete. Men jag har trotts det ett hem och min hund och familj som stöttar mig. Jag är dessutom beslutsam över att göra nått åt mitt liv och få en bättre framtid än den jag hade när jag kom hit.

 Att börja en viktminskning är nog min största personliga vinst. Jag har minskat 10 i BMI, jag har gått ner 30 kg, och mer är på väg bort.

Livet tar nya vägar och det är bara att följa dem på en spänade resa, du vet aldrig var de för dig ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Hetsätning
Sockerberoende
Överätning
Anorexi
Bulimi

Matmissbrukare
Sockerberoende
LCHF
GI
Låg Kalori dieter
Tallriksmodellen
Övriga

Recept (mina favoriter)
Kokböcker
Bloggar
Hemsidor

Kost
Häsla
Träning
Missbruk
Anhörig/Medberoende

Livsmedel
Kryddor & Örter
Kosttillskott
Vitaminer
Mineraler
Livsmedelsintolerans
Övrigt

Kostersättning
Tabletter
Operationer (en sista utväg)