Efter läkarbesöket är det inget kul längre. Jag känner det som om jag bara gått ner mig, att det inte finns någon lösning. Mina 30 kg som jag redan gått ner det finns ingen glädje över dem längre. Jag känner mig vilsen och vet inte var jag ska ta vägen.

Jag hoppas jag kommer fixa att må bättre. Att jag ska finna hjälp någon gång. Mitt största problem i dagsläget är att jag inte har råd att få hjälp. Landstinget hjälper mig inte, då måste jag gå privatvägen och det  har jag inte råd med. Jag får i stället försöka klara det själv. Jag har klarat det själv och jag kanske kommer klara det igen.

Men den här gången känns det tyngre eftersom jag fick dörren i ansiktet igen, efter läkarbesöket. Jag hade varit nöjd om jag bara fått någon att prata med. Men det fick jag inte.

Nu är det så att oavsett vad jag än äter så får jag ångest. Jag kan inte njuta av maten. Jag känner bara ångest. Mina tankar cikulerar kring maten och vad jag ska äta hela tiden. Jag behöver få ett stopp, sluta äta och sedan återinföra maten igen. Och då rätt mat. Därför kommer jag inom ett par veckor starta en kur med modifast. Jag kommer börja med att ta bort mat helt. efter ett par veckor kommer jag börja införa maten igen, då genom att byta ut ett mål mat om dagen. Då kommer jag börja med lchf/ GI igen. Men i mindre mängder för att hålla nere intaget av kalorier men framförallt intaget av kolhydrater. Sen kommer jag lägga till fler och felr måltider. På detta sätt kommer jag lära mig äta mängden igen. Jag har problem idag med mängderna, och jag äter gärna mycket och mer. Jag överäter även fett i maten och kan äta bara för att få äta fettet (skulle jag inte lägga band på mig själv, skulle jag kunna trycka i mig 500 g rent smör per dag).

Så som ni ser så har jag lite problem med även denna kost då jag älskar att äta fett. Men jag kommer nog klara det den här gången det är sista biten kvar. Jag måste bara glömma bort hur saker smakar så jag slipper veta. Jag måste intala mig att saker är äckliga och att jag inte tycker om dem. Annars kommer det sluta med att jag börjar äta ihjäl mig igen.

Jag bad om hjälp, men fick inte det. Jag var inte värd det och vågar inte be om hjälp igen. Jag har inte råd att få den hjälp jag vet skulle kunna hjälpa mig. Jag får helt enkelt klara mig själv just nu.

Bara maten slutar ge ångest. Jag vill finna inre lycka och välmående. Då skulle jag få så mycket mer ut av livet.