Detta var en sträckläsare och en bok som tog ett tag för mig att smälta. Mycket av det som författaren Mia Törnblom skrev om i sitt beroende kännde jag igen i mitt egna sockerberoende.

Hon skriver om stölder och svek, om brutna löften elakheterna gentemot familjen som man inte gör med flit. Hon berättar om tiden med beroendet, hur det är att bara leva för nästa gång man får i sig drogen igen. Om abstinensen (min var dock aldrig lika kraftig).

Hon berättar om vägen till att börja, om hur duktig hon var innan omtyckt och hur lätt hon fastnade i drogerna rike. Hon berättar om vändningen, om hur hon till slut bestämmer sig för att bli abstinent. Vägen till tillfrisknandet, smärtan av en stor förlust och sorgen efter den man älskat.

Hennes bok handlar om hennes tid i drogerna. Men mycket av det man läst stämmer in på hur det är att lev i ett sockerberoende (visst alla upplever det olikt). Däremot vet jag att hon inte skrivit ner mycket, att det finns ännu mer om man läser mellan raderna.

Är ni intresserade av beroende och vill lära er mer, rekomenderar jag er att läsa denna. Inte som en forsknings eller fack bok, men som en upplevelse. Hennes berättelse och upplevelse hur det var henne när hon levde i skiten. Hur hennes tillfrisknande gick till och hur hon har det idag.

Mia Törnblom har även skrivit böcker om självkänsla. Dock inga som jag läst ännu, men det kommer. Det jag vet om dessa är att man ska göra övningar och de är mer inriktade mot självhjälp, tvärtemot "Så Dumt! " som är en självbiografi.

Jag  rekomenderar denna bok starkt, det är verkligen en sträckläsare.