nu har det varit en jobbig period där jag verkligen tagit ett steg i taget.

Jag har nått en grop i min abstinens som jag hållit sen den 5 april, och idag har det verkligen varit värst. Bara jag tänkt på godis så har jag dessutom upplevt smaken, så där påtaglig och riktig som om jag hade godisen i min mun. Samma sak när jag sett bilder på godiset eller kakorna i reklamen, har det varit som om jag nästan tuggat i mig tidningen.

Men jag vet också att detta sug sitter psykiskt och inte fysiskt. Det är hjärnan som vill ha. Trotts detta sug lyckades jag gå in i affären, köpa kvällsmat och grejer till lunchen i morgon.  Utan att jag köpte något jag inte skulle ha.

(Har troligen lite mer bra nyheter nästa vecka, men vi får se, det kan innebära mera rutin i mitt liv).

Det jobbigaste med att vara abstinent är att hantera känslor som dyker upp. Gör man någon besviken kan man inte dämpa skuldkänslorna med mat och godis som man gjorde förr. Man måste helt enkelt försöka ta tag i dem på ett annat sätt. Jag har inte helt kommit på hur jag ska hantera dem. Men det lär jag mig. Så länge jag inte faller för att äta för att döva så är det en stor vinst för mig.  Men skuldkänslorna är starka, och jag tror att det ligger mer bakom, för samtidigt som jag har skuldkänslor för att inte orka och kunna ställa upp, så kommer även skuldkänslorna av det jag gjort tidigare fram. Så det är en massa kännslor som kommer upp till ytan. Ett sätt för mig att hantera är att skriva om det, och det funkar lite.

Ska däremot gå o lägga mig blir en tidig säng, Men känner att jag behöver sova är psykiskt utmattad, efter dagens svacka.

Samtidigt finns stoltheten i att jag inte fallit dit igen. Att jag faktiskt stått emot detta sug som varit så påtagligt.