Shoppa på liv och död....
Jag vet inte riktigt hur man ska berätta om det här livsfarliga evenemang. För att göra det hela mer lättförståeligt ska jag ta med er till den värsta krig zonen som någonsin skådats…
Något som kan upplevas som en helt vanlig affär, men är mycket mer fruktansvärt.
Många har planerat den här resan till krig zonen i flera månader. Alla deras nerver är spända av förväntan. Det hela börjar redan kl 6-7 på morgonen. Då kommer de, dessa ondskefulla djur. Till att börja med slåss de för att få en parkeringsplats så nära ingången som möjligt.
Parkeringen är hanarnas område. Fradgan stänker runt deras munnar, när de hänger ut genom rutorna och skriker skällsord efter varandra. Deras knytnävar viftar utanför bilen. Den stackars bilen, blir snabbt utmattad och hes i signalhornet.
När de väl hittar en trång parkering ger de sig f-n på att få in bilen på platsen och ingen annan ska få ta den. Efter många svordomar och repade lackar, får de på plats bilen som äntligen kan slappna av. Där står alla bilarna slickade mot varandra.
Nu är det honornas tur. De skickar iväg valparna med förmaningen att ta så många vagna som möjligt.
Där börjar slagsmålen, man rycker, sliter,slår och sparkar på varandra för att komma först. När man väl fått tag i minst 6 st vagnar kommer kundvagns racet, förrsten till entrén vinner. Så långt fram i kön som möjligt. Strunta i om valparna fortfarande har pyjamas på sig eller tuggar på en smörgås och har tandkräm runt munnen, bara man kommer först i kön. Man kan gärna stå i kön 3 timmar innan affären öppnar, oavsett vädret.
Tiden närmar sig sakta, snart öppnar de. Då börjar det värsta. Honorna står på fronten som hungriga lejoninnor. Deras blickar är fyllda av mord, så stakars den som råkar komma ivägen för dem.
1 min kvar. Nu kommer en liten tanig vakt med glasögon, han är klädd i en stor hockey utrustning och darrar av skräck. Hans enda tanke just nu är, “Varför, drog just jag den kortaste stickan i morse?”. Nycklarna skramlar när han darrande tar upp knippan till nyckelhålet. En sista blick ut på vilddjuren, ett djupt andetag och så låsa upp dörren. “Tick, tack, tick, tack”. sakta närmar sig kl 8 och så hörs ett “KLICK” i låset. Klockan är exakt 8:a…, upp flyger dörrarna och in kommer de, HYENORNA. Först honorna, deras blickar glöder, sedan de fortfarande sovande valparna och efter, i ett järn grepp har de hanarna.
Den stackars vakten blir brutalt ned trampad av massan. De kommer in och börjar åter igen slåss. Den här gången, om korgarna. Man ska ha minst 2 korgar per vagn.
Nu är vi mitt i krig zonens centrum. Nu slåss man om varor. Sliter i varandra, slåss, sparkar, biter och kör på varandra. Man säger då fränt, “Förlåt, det var inte meningen.” vänder sig högdraget om och vandrar iväg.
De börjar fylla vagnen. Så sker det otroliga, de träffar på en bekant. Nu kan man faktiskt ta en paus. Det är ju någon man känner. Mitt i gången utan hänsyn till andra, där ställer de sig och börjar prata om väder och vind. Jag menar hallå!!, väder och vind?, de står i vägen, kan man inte fatta det själva eller?
Någon ber dem lite försynt att flytta på sig. Svaret de får är en nedlåtande fnysning. De “hmpf”, flytta på sig? Tok heller, deras diskussion är ju livsviktig.
När man har försökt vara trevlig och det inte fungerat, så ryter man, “Ur vägen kärring j-el, jag ska fram här. Sätt er på ett fik och tjattra, detta är inte matkön på ICA”. Högdjuren flyttar då på sig eftersom allas blickar vänder sig mot dem. De tar farväl av varandra och går iväg muttrande, “vilket ouppfostrat slyngel”, eller liknande.
Om det inte är någon som står i vägen så står det en fylld, men ensam vagn mitt i gången. Man skjuter undan den så, man kan komma fram. Det är tydligen omöjligt för ägaren o komma på att man kan ställa den in vid kanten.
Nu när de har varit här i några timmar, börjar valparna gnälla och tjuta, men värst är hanarnas pustande och stönande. Eftersom honan har bestämt sig för att shoppa mer så dumpar hon hanen och valparna i oasen, där de får sitta tills hon kommer tillbaka. Nu har nog alla hanarna samlats där och mer eller mindre sover på varandra.
Honan är nu för sig själv och kan stoppa vad hon vill i vagnen. Hon står där och spanar långsamt. Helt plötsligt ser hon det hon ska ha och släpper allt för att rusa fram till rätt hylla. Hon tar saken, vänder sig om. “Var är vagnen?” flämtar hon fram. Någon har stulit hennes vagn med jackan som moster Agda gett henne. Väskan med sminket och hårborsten. Paniken sprider sig snabbt, tills den når sitt klimax. Nu gäller det att snabbt skrida till handling.
INFORMATIONEN! Hon rusar dit, trycker sig fram och skriker hysteriskt att någon har stulit hennes vagn. Den tuggummi tuggande tjejen gör diskret ett sträck i poängplockar boken under “Stulen vagn”. Så suckar hon djupt, “Hur såg den ut?”, frågar hon sedan. (dööhh, som en vagn såklart, hallå, kommer du från mars eller?).
Efter att tagit reda på var kunden senast ställde vagnen ropar hon ut meddelandet i högtalarna. “Den kund som av misstag råkat få fel vagn vid chipsen, ska återlämna den eftersom det finns privata saker i den”. Honan ombeds sedan gå tillbaka till stället där hon sist höll i vagnen.
När hon uppgivet kommer kommer tillbaka upptäcker hon att där står vagnen. Någon hade bara skjutit den åt sidan eftersom den stod i vägen. Lite skinerad plockar hon i det sista och rusar iväg till Oasen, för att hämta sin hane och sina valpar.
Nu ska de iväg till kassorna. Men då har valparna vaknat ordentligt och tjatet börjar om Tv-spel, lekasaker och föräldrars fasa GODIS.:-S Det är ju så billigt gnyr valparna på väg mot kassan. Tillslut blir det godis ändå.
Nu med en vagn eller flera som är fulla till bristningsgränsen och lite till, börjar de bege sig mot målet. Hjulen skevar och gnisslar under tyngden av berget som är i vagnen.
Nu väntar det roligaste, kön ut. Man kan stå i kön i evigheter innan man kommer fram för att lasta upp varorna på bandet.
Men det kan gå riktigt illa, helt plötsligt hörs en röst i högtalarna som talar om att kassorna tyvärr inte kan ta emot kreditkort pga över belastning. Därför ombeds alla kunder att betala kontant. Hur mycket ska man betala?
Då gäller det att rusa till bankomaten inne i affären. Man ställer sig i en kö som ser bra ut, men när man kommer fram efter 20 min i kön upptäcker man att kön gick till, toaletten. En djup suck och sedan längst bak i nästa kö. Efter nästan 1 timme har man äntligen kontanterna. Vilket man faktiskt kan ha turen att hitta.
Där sitter den as trötta kassörskan med en på klistrad grimars, som ska föreställa ett leende. Hon matar in alla varor och säger slut summan, som lätt kan hamna över några tusen. Konstigt tänker honan, jag har ju knappt köpt något. Nu gäller det, fort ner med alla varor i de klassiska gula stora kassarna.
Redo för näst sista etappen. Nu ska alla ut ur affären, alla på en gång. De rusar iväg för att först få ut bilen från parkeringen. Sakta men säkert börjar hanarna vakna igen. Väl ute på parkeringsplatsen är hanarna helt vakna. Fort in med kärringen och valparna i bilen, sedan är det igång igen.
Fradga och svordomar, signalhorn som låter och gasen i botten. Väl ute ur den lilla staden kan man nästan tro att det är vanliga människor som är på väg hem, i stället för vilddjuren som precis lämnat krig zonen.
Men vakten då och de anställda? Jo då. De stänger och låser affären efter en lång tuff arbetsdag. Hem för att ladda batterierna inför en ny arbetsdag. Som tur är, jobbar de bara varannan dag, för att kunna läka sina blåmärken och slicka sina sår inför nästa arbets pass.
Vakten som går sist tänker glatt. I morgon så är det i varje fall någon annan stackars sate som får öppna dörrarna, som leder in till Sveriges största, mest eftertraktade men farligaste krigs zon.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Ord från mig som författare: Det komiska med den här historien är egentligen, att hur många gånger man än råkar ut för detta. Så gör man om det, gärna 3 ggr/år. Min slut satts är att människan faktiskt är jävligt korkad, som utsätter sig för detta. Varför inte gå o shoppa när alla andra stannar hemma, så ni kan ta tid på er och slipper slåss med alla med kunder…
© Nadia Karlsson 2008
Något som kan upplevas som en helt vanlig affär, men är mycket mer fruktansvärt.
Många har planerat den här resan till krig zonen i flera månader. Alla deras nerver är spända av förväntan. Det hela börjar redan kl 6-7 på morgonen. Då kommer de, dessa ondskefulla djur. Till att börja med slåss de för att få en parkeringsplats så nära ingången som möjligt.
Parkeringen är hanarnas område. Fradgan stänker runt deras munnar, när de hänger ut genom rutorna och skriker skällsord efter varandra. Deras knytnävar viftar utanför bilen. Den stackars bilen, blir snabbt utmattad och hes i signalhornet.
När de väl hittar en trång parkering ger de sig f-n på att få in bilen på platsen och ingen annan ska få ta den. Efter många svordomar och repade lackar, får de på plats bilen som äntligen kan slappna av. Där står alla bilarna slickade mot varandra.
Nu är det honornas tur. De skickar iväg valparna med förmaningen att ta så många vagna som möjligt.
Där börjar slagsmålen, man rycker, sliter,slår och sparkar på varandra för att komma först. När man väl fått tag i minst 6 st vagnar kommer kundvagns racet, förrsten till entrén vinner. Så långt fram i kön som möjligt. Strunta i om valparna fortfarande har pyjamas på sig eller tuggar på en smörgås och har tandkräm runt munnen, bara man kommer först i kön. Man kan gärna stå i kön 3 timmar innan affären öppnar, oavsett vädret.
Tiden närmar sig sakta, snart öppnar de. Då börjar det värsta. Honorna står på fronten som hungriga lejoninnor. Deras blickar är fyllda av mord, så stakars den som råkar komma ivägen för dem.
1 min kvar. Nu kommer en liten tanig vakt med glasögon, han är klädd i en stor hockey utrustning och darrar av skräck. Hans enda tanke just nu är, “Varför, drog just jag den kortaste stickan i morse?”. Nycklarna skramlar när han darrande tar upp knippan till nyckelhålet. En sista blick ut på vilddjuren, ett djupt andetag och så låsa upp dörren. “Tick, tack, tick, tack”. sakta närmar sig kl 8 och så hörs ett “KLICK” i låset. Klockan är exakt 8:a…, upp flyger dörrarna och in kommer de, HYENORNA. Först honorna, deras blickar glöder, sedan de fortfarande sovande valparna och efter, i ett järn grepp har de hanarna.
Den stackars vakten blir brutalt ned trampad av massan. De kommer in och börjar åter igen slåss. Den här gången, om korgarna. Man ska ha minst 2 korgar per vagn.
Nu är vi mitt i krig zonens centrum. Nu slåss man om varor. Sliter i varandra, slåss, sparkar, biter och kör på varandra. Man säger då fränt, “Förlåt, det var inte meningen.” vänder sig högdraget om och vandrar iväg.
De börjar fylla vagnen. Så sker det otroliga, de träffar på en bekant. Nu kan man faktiskt ta en paus. Det är ju någon man känner. Mitt i gången utan hänsyn till andra, där ställer de sig och börjar prata om väder och vind. Jag menar hallå!!, väder och vind?, de står i vägen, kan man inte fatta det själva eller?
Någon ber dem lite försynt att flytta på sig. Svaret de får är en nedlåtande fnysning. De “hmpf”, flytta på sig? Tok heller, deras diskussion är ju livsviktig.
När man har försökt vara trevlig och det inte fungerat, så ryter man, “Ur vägen kärring j-el, jag ska fram här. Sätt er på ett fik och tjattra, detta är inte matkön på ICA”. Högdjuren flyttar då på sig eftersom allas blickar vänder sig mot dem. De tar farväl av varandra och går iväg muttrande, “vilket ouppfostrat slyngel”, eller liknande.
Om det inte är någon som står i vägen så står det en fylld, men ensam vagn mitt i gången. Man skjuter undan den så, man kan komma fram. Det är tydligen omöjligt för ägaren o komma på att man kan ställa den in vid kanten.
Nu när de har varit här i några timmar, börjar valparna gnälla och tjuta, men värst är hanarnas pustande och stönande. Eftersom honan har bestämt sig för att shoppa mer så dumpar hon hanen och valparna i oasen, där de får sitta tills hon kommer tillbaka. Nu har nog alla hanarna samlats där och mer eller mindre sover på varandra.
Honan är nu för sig själv och kan stoppa vad hon vill i vagnen. Hon står där och spanar långsamt. Helt plötsligt ser hon det hon ska ha och släpper allt för att rusa fram till rätt hylla. Hon tar saken, vänder sig om. “Var är vagnen?” flämtar hon fram. Någon har stulit hennes vagn med jackan som moster Agda gett henne. Väskan med sminket och hårborsten. Paniken sprider sig snabbt, tills den når sitt klimax. Nu gäller det att snabbt skrida till handling.
INFORMATIONEN! Hon rusar dit, trycker sig fram och skriker hysteriskt att någon har stulit hennes vagn. Den tuggummi tuggande tjejen gör diskret ett sträck i poängplockar boken under “Stulen vagn”. Så suckar hon djupt, “Hur såg den ut?”, frågar hon sedan. (dööhh, som en vagn såklart, hallå, kommer du från mars eller?).
Efter att tagit reda på var kunden senast ställde vagnen ropar hon ut meddelandet i högtalarna. “Den kund som av misstag råkat få fel vagn vid chipsen, ska återlämna den eftersom det finns privata saker i den”. Honan ombeds sedan gå tillbaka till stället där hon sist höll i vagnen.
När hon uppgivet kommer kommer tillbaka upptäcker hon att där står vagnen. Någon hade bara skjutit den åt sidan eftersom den stod i vägen. Lite skinerad plockar hon i det sista och rusar iväg till Oasen, för att hämta sin hane och sina valpar.
Nu ska de iväg till kassorna. Men då har valparna vaknat ordentligt och tjatet börjar om Tv-spel, lekasaker och föräldrars fasa GODIS.:-S Det är ju så billigt gnyr valparna på väg mot kassan. Tillslut blir det godis ändå.
Nu med en vagn eller flera som är fulla till bristningsgränsen och lite till, börjar de bege sig mot målet. Hjulen skevar och gnisslar under tyngden av berget som är i vagnen.
Nu väntar det roligaste, kön ut. Man kan stå i kön i evigheter innan man kommer fram för att lasta upp varorna på bandet.
Men det kan gå riktigt illa, helt plötsligt hörs en röst i högtalarna som talar om att kassorna tyvärr inte kan ta emot kreditkort pga över belastning. Därför ombeds alla kunder att betala kontant. Hur mycket ska man betala?
Då gäller det att rusa till bankomaten inne i affären. Man ställer sig i en kö som ser bra ut, men när man kommer fram efter 20 min i kön upptäcker man att kön gick till, toaletten. En djup suck och sedan längst bak i nästa kö. Efter nästan 1 timme har man äntligen kontanterna. Vilket man faktiskt kan ha turen att hitta.
Där sitter den as trötta kassörskan med en på klistrad grimars, som ska föreställa ett leende. Hon matar in alla varor och säger slut summan, som lätt kan hamna över några tusen. Konstigt tänker honan, jag har ju knappt köpt något. Nu gäller det, fort ner med alla varor i de klassiska gula stora kassarna.
Redo för näst sista etappen. Nu ska alla ut ur affären, alla på en gång. De rusar iväg för att först få ut bilen från parkeringen. Sakta men säkert börjar hanarna vakna igen. Väl ute på parkeringsplatsen är hanarna helt vakna. Fort in med kärringen och valparna i bilen, sedan är det igång igen.
Fradga och svordomar, signalhorn som låter och gasen i botten. Väl ute ur den lilla staden kan man nästan tro att det är vanliga människor som är på väg hem, i stället för vilddjuren som precis lämnat krig zonen.
Men vakten då och de anställda? Jo då. De stänger och låser affären efter en lång tuff arbetsdag. Hem för att ladda batterierna inför en ny arbetsdag. Som tur är, jobbar de bara varannan dag, för att kunna läka sina blåmärken och slicka sina sår inför nästa arbets pass.
Vakten som går sist tänker glatt. I morgon så är det i varje fall någon annan stackars sate som får öppna dörrarna, som leder in till Sveriges största, mest eftertraktade men farligaste krigs zon.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Ord från mig som författare: Det komiska med den här historien är egentligen, att hur många gånger man än råkar ut för detta. Så gör man om det, gärna 3 ggr/år. Min slut satts är att människan faktiskt är jävligt korkad, som utsätter sig för detta. Varför inte gå o shoppa när alla andra stannar hemma, så ni kan ta tid på er och slipper slåss med alla med kunder…
© Nadia Karlsson 2008
Kommentarer
Trackback