I morgon ska jag börja på allvar och fixa en rush neråt i vikt, tänkte jag ska cykla ca 45 min varannan dag till att börja med. Måste bara limma fast en stödfot som gick sönder under senaste flytten. Men jag lyfte den häromdagen för att ställa den i vardagsrummet och det visade sig att shit vad tung den är. Den väger säkert 80 kg, har haft den i snart fem år och den har använts av och till dock mest för att torka handdukar på efter tvätten *lätt rodnad*.

Men gud vad glad jag är att jag inte lyssnade på min bror som först vägrade bära upp den till lägenheten (bor tre halvtrappor upp). Han vill bära ner den i källaren. Var nära att ge med mig men kom på risken för stöld.

Men jag kan ju tänka mig blicken på grannarna i titthålen om den stått där nere i källaren och lilla tjocka jag skulle knallröd i ansiktet, svetten droppandes på golvet. Tungt flåsande, med tunga väsande andhämtningar upp för de första halvtrapporna. Sedan e kort paus och en titt upp för resten av trapporna, sedan mer eller mindre släpandes halvt hängandes upp för resten av trapporna. De stackars burmeserna och för att inte tala om killkollektivet under mig hade ju haft nått att titta på. =D

Så i dag eftersom jag blev lätt röd i ansiktet och stånkade den genom EN dörr, så är jag fruktansvärt glad för att jag INTE vek mig för min brors önskan att ställa den i källaren…=)

Fast det är ju sant efter att kånkat upp den hade jag nog gått ner i alla fall två kilo, om det sen är vattnet som rinner ner i källaren p golvet från min kropp eller om det är fett som runnit av det förtäljer inte historian =D